En kreativ själ?
Gunilla Århäll Århäll 
Antingen på riktigt, eller i dina drömmar? Det spelar ingen roll. Vad du drömmer om har ju oerhört mycket att säga om vem du är, inte sant. Jag drömmer om att skriva Den Där Boken, den som är älskad av både läsare och kritiker, den som når långt, OCH får priser. Den som berör OCH blir en kommersiell framgång. Jag drömmer om att måla fantastiska tavlor, göra makalösa skulpturer, helst sådana som världen aldrig tidigare skådat, och jag vill göra musik. Och jag har faktiskt anmält mig till en låtskrivarkurs, Jag måste börja ta hand om all den musik jag "får gratis" och göra något med den.
Gunde Svan, vilken av våra riksdagspolitiker som helst, eller Andes Tegnell har förmodligen helt andra drömmar än jag.
Oavsett hur dina drömmar ser ut, som kreativ finns det oftast en diskrepans mellan Dig och Pengar.. Nej, det här gäller inte alla. Det finns de som knäckt koden. Men det är väldigt ovanligt. Och ibland kan det till och med anses vara "okreativt" eller "okonstnärligt" at tjäna pengar eller bry sig om pengar. Det KAN vara okej att tjäna massor på sina tavlor, men det är väldigt o-okej att pilla med pengar, bry sig om pengar, och att försöka få det bättre ekonomiskt.
Och många konstnärer lever på existensminimum eller under, eftersom de har andra drivkrafter.. Pengar och en trygghet vad gäller den biten är ofta underordnad det kreativa flödet och att få vara i det.
Skapandet är det som är viktigt. Och om man bara fortsätter att skapa och skapa, så kanske en dag att man får det där stora genombrottet. Pengar ses här som något som står i vägen, tar upp onödig tid och kraft. Det finns också en kraftig mytbildning om "the starving artist". Att bristen på pengar i själva verket på något sätt skulle vara en (av flera) förutsättning för att skapa fritt.
Sedan har vi detta med att sälja sig, vilket är ett ämne för ett eget blogginlägg.
Jag tycker det är dags att göra upp med det här. Att ha pengar, och att ha ordning på sina pengar genererar kreativitet. Hävdar jag. Därför att jag tror att man får bättre kreativa idéer när de grundläggande behoven är på plats, och man känner sig trygg i dem. För att inte tala om att det är så mycket lättare att sätta sina skapelser i verket, att faktiskt få dem ur händerna och dela dem med andra om man har mat på bordet, elektriskt ljus och tak över huvudet.
I min värld är konstnärer de som har störst outnyttjad kapacitet att förändra världen. Det är konstnären/den kreativa själen som ser saker andra inte ser, och det är våran uppgift att få loss den outnyttjade kapaciteten och föra ut den i världen. Det är konstnären/den kreativa själen som går i framkant när det gäller att förändra världen, och det är faktiskt lättare när ens basala behov är uppfyllda. Både för konstnären själv och för eventuella barn / familj.
Det är hög tid att göra upp med myten om den svältande konstnären och ta talanger och förmågor i anspråk på riktigt. Konstutövande ska helt enkelt inte behöva vara hindrade av pengar. Och. I detta har personen ett ansvar. Att fortsätta söka statliga stöd och bidrag, ska självklart göras. Staten har också ett ansvar. Men. Det finns så mycket som kan göras på det personliga planet,. Ta tag i den kraften.
En svältande konstnär, som hela tiden är ockuperad av om hen ska få bo kvar i sin lägenhet eller bli vräkt, inte har pengar till mat och förgås av oro hjälplöshet skuld och skam,...(ALLA har skam runt pengar)-lever under sina kreativa tillgångar.
Har man då som konstnär/kreativ själ skyldighet att utnyttja sina kreativa och konstnärliga förmågor till fullo?Även det är en egen fråga, och kräver ett eget inlägg. Men att skylla på pengabrist kan också vara ett sätt att stanna kvar i bekvämlighetszonen. Att inte våga ta sina förmågor och talanger på allvar.