Bryt dig loss!
Gunilla Århäll Århäll 
Lever du efter dina behov och är en normbrytare, eller lever du icke-kreativt och linjärt?
Bryt dig loss!
Vi som kreativa personer har inte en ”viss personlighet”.
Vi har istället ”motstridiga” personlighetsdrag, som i andra människor kan vara separerade men som i oss ryms i en och samma person.
Vad menas med det då?
Jo, bland annat att:
Vi är smarta och naiva samtidigt, vi är både extroverta och introverta, vi är både passionerade och djupt självkritiska och vi är samtidigt konservativa och rebeller. Vidare har vi hög fantasifullhet kombinerat med att vi har lätt att inse realiteter. Känslomässigt är vi kapabla till stor upprymd glädje och inte helt oväntat djupa dalar. Han listade många fler, men dessa är väldigt spännande och intressanta tycker jag.
(Och det där med motstridighet kommer jag att återkomma till. Jag är nämligen inte säker på att jag går med på det resonemanget…)
Nåväl. Tillbaka till frågan. Allt det här känns för mig som en stor present. En enorm möjlighet, varur jag kan vaska guld. Och då menar jag nödvändigtvis inte guld i bokstavlig eller ens strikt ekonomisk mening. Jag menar för hela mig, mitt sätt att vara och mitt sätt att verka i världen.
Och det har blivit allt tydligare för mig genom åren att det här är något jag ska vara ytterligt stolt och glad över, och inte försök dölja, pressa tillbaka eller inte låtsas om. Tvärtom omfamna, glädjas åt och använda som motor i en mängd olika sammanhang.
Jag är trött på att försöka anpassa mig till den många gånger linjära verklighet som andra människor bestämt. Jag inser att vi behöver en linjär begreppsuppfattning också, men när jag försöker att anpassa mig till den helt och hållet, förlorar jag alldeles för mycket. Ja, typ ”allt”.
För mig är kreativiteten en så djupgående inte bara ”akt” (som att arbeta kreativt i någon form. Oavsett om jag skriver på mina bokmanus, skapar en ny kurs, skulpterar, gör nya bilder till min hemsida, fotograferar eller skriver en ny låt), utan också något som genomsyrar varje cell i min kropp, ja till och med varje atom. Det är ingen del i, eller ett personlighetsdrag eller ett speciellt sätt att vara på, utan det finns med i, eller kanske rent av är själva ursprungskällan till det som Jag Är.
Att ha människor runt om sig som inte fungerar som en kreativ person utan som tvärt om är väldigt linjär i sitt sätt att vara och tänka, kan ge upphov till mycket gnissel.
Det krävs en del acceptans för hur den andre fungerar och den andras behov, från båda håll. Det är viktigt att här inte anpassa sig sönder och samman. Det är nämligen väldigt lätt gjort. Anledningen till det är mycket enkel. När det finns ett helt system, en hel samhällelig struktur som i så hög grad bygger på det linjära tänkandet, behövs en stor medvetenhet och förståelse för att ens kunna göra på ett annat sätt.
Jag säger inte att du ska gå i klinch med hela din omvärld. Eller, det gör du givetvis som du vill. Men var medveten om att det kommer dra mängder med energi 😊
Ett smartare sätt är att bli medveten om när det här händer. Om du fungerar som jag beskrivit ovan, i större eller mindre grad, vet du att det kan vara svårt för omvärlden att faktiskt förstå vad du håller på med.
Att vi synbart hoppar från tuva till tuva.
Att vi ändrar oss ”stup i kvarten”.
Att vi är rebeller och revolutionärer samtidigt som vi är ytterligt konservativa vad gäller vissa saker.
För att inte tala om de omtalade höga bergen som följer med djupa dalar.
Ja, jag kan förstå att det ibland krävs lite extra av våra nära och kära. Samtidigt, kom ihåg att det även krävs- en hel del faktiskt- av dig. För att du behöver anpassa dig till ett helt samhälle som fortfarande bygger på linjärt ”icke-kreativt” tänkande.
Inte minst vad gäller ekonomi och allt som har med det att göra.
Och-betyder det per automatik att det linjära sättet att tänka och vara i världen är ”det rätta” och därför ska du anpassa dig efter det?
Svar: Nej. Punkt.
Om du undrar vad jag menar med ”linjärt tänkande” -fundera en stund på alla de områden i världen runt om dig där du reagerar på att det inte finns själ och hjärta. Alla de ställen och situationer där det är ”antingen eller”. Aldrig två saker samtidigt.
Tänk på alla de gånger du reagerat på att man för fram oerhört förenklade resonemang. När Du vet att det ligger mer bakom än ”bara” det som syns.
Fundera över om du på ren automatik anpassar dig till en linjär verklighet. Därför att du inte tänker på det. Därför att det kan tyckas vara det enklaste. Därför att för många både linjära och icke-linjära människor ligger det djupt begravt att man ska göra som ”resten av samhället” för det blir en norm.
Det är inte lätt att bryta normer. Är det värt det?
Det är självklart upp till var och en att fundera över.
För mig har det varit det. Alla dagar i veckan.
Med undantag för de linjära normer jag eventuellt följer utan att jag ens är medveten om det.
Så djupt ligger det.
Kreativa normbrytande hälsningar
Gunilla Århäll, LYCKONOMI